Samson är en liten svart hund, en sådan där glad som hälsar på alla andra hundar, också de stora sura. Han är inte rädd av sig. Men en gång blev han det, fast det visste bara grannflickan Adina. Hon hade sett honom komma springande på gatan mitt i stan, vild av skräck! Samsons matte hade ramlat ihop i tunnelbanan och burits bort av ambulansmännen. Hunden hade de inte brytt sig om i brådskan. Han sprang och sprang, ända tills han kom till den stora parken som han och matte brukade gå i. Där kände han igen sig och kröp utmattad in under en buske för att sova. Han var hungrig och törstig. Och ensam. Ingen ropade längre på honom. Han var inget annat än en liten svart hund i natten.