Pappa öppnar dörrarna till hästkärran, därinne står en benig figur. Öronen är långa som kaninöron, i slutet av svansen hänger en lortig tofs och manen är kort och stubbig. De bruna mandelformade ögonen ser på Hedvig en stund. Det här är ingen häst. Den som inte är en häst smäller ett par gånger med hovarna, ger upp ett ilsket skri och visar tänderna. Iiiii-hååååå!