<p>Kanin ska h&auml;lsa p&aring; sin v&auml;n Skalis f&ouml;r f&ouml;rsta g&aring;ngen. Han &auml;r b&aring;de glad och lite nerv&ouml;s. V&auml;l framme g&aring;r han n&auml;stan vilse, det &auml;r s&aring; stort och han tycker alla han m&ouml;ter ser likadana ut. Det tar flera dagar att f&aring; in maten p&aring; restaurangen och t&aring;get hem till Skalis g&aring;r f&ouml;rst om en m&aring;nad. Allting tar j&auml;ttel&aring;ng tid i Sk&ouml;ldpaddornas land, eller &auml;r det s&aring; att det &auml;r hemma det g&aring;r f&ouml;r fort?<br /><br />En finst&auml;md ber&auml;ttelse om att v&aring;ga l&auml;mna det trygga och invanda och vidga sin horisont.<br /><br /></p>